Just nu ligger Axel nere i The Kimmel-buildning och de opererar hans vänstra ben. Kloclan 6.00 i morse var vi där. Allt gick bra, men det finns inget som är så jobbigt som att överlämna sitt barn vid en operation. Man får säga hejdå och tårarna rinner när man ser sitt barn falla i narkosens sömn.
Man är maktlös och det enda man kan göra är att lita på läkarna, narkosläkarna och sjuksystrarna. De är de bästa här och det gör att jag ändå känner mig trygg. Jag räknar minuterna tills jag får träffa min Axel igen. Tiden går långsamt och väntan är värst.
Men just nu tar Axel ett steg mot ett bättre liv med två starka ben som ska hjälpa honom att fungera bra!! Om två veckor sitter vi på planet hem och får träffa familj och vänner igen och få bo i vårt hus igen! Vi har varit här en månad nu. Känns konstigt att missa advent och jul hemma, men det är ju bara i år. Jag får den bästa julklapen någonsin......Axel får friska och starka ben!!!
Jag hoppas att han just nu drömmer om Björnriket när han svischar ner för backarna och ibland tar en paus med varm choklad! För nu kommer ju detta bli möjligt för Axel igen! Och då med starka ben.......jag är övertygad om att Axel inte tar så lång lunchrast i Björnriket våren 2013, för då ska det tas igen!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar