Att det ska ta två veckor innan jag kan njuta av lugnet......hm är man en stressmänniska så är man! Ja, ja, ja....... nu har jag en vecka på mig att njuta av vintern! I år när den visar sig från sin bästa och vackraste sida! Har fotat massor så jag delar med mig lite nu när jag skriver lite.Nu går det så många bra program på tv och jag älskar dokumentärer.
Såg på "Drömmen om ett leende" på TV4 igår. Tårarna rann som vanligt när jag ser sådana program. kanske för att det ligger så nära mig och det som man varit med om med Axel. En tacksamhet kom också för att jag bor i vårt underbara land Sverige där man får en fantastisk hjälp. Jag kände så igen de känslor och oro som föräldrarna kände. Oron för att barnet är i för dåligt skick för att kunna opereras, för att barnet på vägen till sjukhuset har drabbats av en förkylning.....en känsla av hopplöshet för att aldrig operationen ska bli av....eller om den blir av så kan barnet drabbas av lunginflammation....osv. Skillnaden var att de hade offrat sina sista pengar för att deras barn skulle bli opererat och de bara hade denna chansen, jag förlorade bara några dagars inkomst och visste att vi skulle få komma tillbaka!
Det finns så många underbara människor och jag tänker just nu på ett föräldrapar som efter många års ofrivillig barnlöshet fick lov att adoptera. När de skulle hämta hem sin lilla friska flicka från ett barnhem möttes de av en pojke med LKG-spalt och deras hjärtan smälte.....de tog med sig den lille gossen hem istället för den friska flickan. De var ändå var övertygande om att hon lätt skulle bli vald av några andra väntande föräldrar. Efter ett tag i Sverige med lyckade operationer för den lille pojken valde de att adoptera ännu ett barn med LKG-spalt. Helt underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar